LVC - Gothia VBK, Div I Herrar Lör 14:00 Sporthallen

Näst sista matchen mot Gothia som ligger 2 placeringar och 2 poäng före i tabellen. Senast vann vi med 3-1 efter att ha förlorat ett knallhårt förstaset. 

Marscup i Folkungahallen 

Level 3-6 9:30-13.30

Inte mindre än 26 lag kommer att drabbas samman i ett bubbel av glädje och utveckling. Detta trots att konkurrensen, av andra turneringar denna helg, är ganska stor. För en är det första gången man spelar match och turneringar för andra börjar det bli rutin. Oavsett vilket så är fokus på att få spela så mycket boll som möjligt med en stor mängd skratt. I Level 3 har vi 3 lag från Team Valla, i Level 4 är det 2 medan i Level 5 är det hela 7 lag. Vi hälsar lag från Örebro, Norrköping, Nyköping och Vingåker välkomna.

6-manna 14:00-17:30

På eftermiddagen blir det ungefär 10 lag ganska jämt fördelat mellan tjejer och killar. Mycket fokus kommer att läggas på att börja skola in nya spelare i rotationer, regler och turneringsluften. Några spelare kommer från Level-spel medan andra börjat spela ganska nyligen. Vi kommer att fokusera på att de mer rutinerade spelarna får jobba på att faddra men också att ha koll på andra sidan. 

Lottning slutspel 

I helgen avslutas damernas Elitserie. Vi håller tummarna för att resultaten går med oss för att möjligen få en fördelaktigare lottning.

Exakt 9.30 på lördagsmorgonen sladdar de sista grabbarna in på Folkungaparkeringen. Tack vare Bosses toppinitiativ att skaffa fram en gemensam halvstor buss till helgens sammandrag i herrarnas division 3 ser vi fram emot en rolig dag tillsammans. Även om det är två lag (benämnda som yngre och äldre med 17 år som ungefärlig delare) som senare kommer att mötas och kämpa om bollar och poäng så är det en förening som agerar ihop. Det kommer visa sig att samtliga sköter sig väldigt bra och tar hand om varandra. Samtidigt som vi langar in väskorna konstaterar chauffören för dagen att det inte är någon brådska, bussen har drabbats av punktering! Ridå ner! Eller? Icke! Bussbolaget lovar fixa och lagen tar sig in i hallen och har lite skoj och håller värmen. Camilla och Örjan från Örebro tackar för information och ber oss att ta det lugnt så löser det sig senare. 

Ganska precis på den utsatta tiden för matchstart angör vi sportpalatset. Det äldre laget, som spelar första matchen, har förberett sig genom att äta i bussen och är redo för att kasta sig ut och sprinta till omklädningsrummet och byta om. På mindre än en halvtimme är de redo för matchstart. Coach Jakob har ett styvt arbete att sätta ihop laget som till stor del består av naturliga centrar men utan självklar libero. Det gör att många får spela på ovana positioner. Nu är detta helt normalt för detta lag och något som på lång sikt främjar förståelsen för spelet volleyboll. Örebro ställer ett starkt lag på fötterna och tar tag i taktpinnen. Våra grabbar ger sig inte och får av och till kontakt men så missar vi återigen några bollar i rad. Vi har svårt att få igång vårt starka centerspel. Till slut rinner det iväg och vi förlorar första set. Känslan från sidan är ändå att vi borde kunna ta detta. Andra set byter lite skepnad. Båda lagen, som bytt många spelare, missar lite för mycket men Team Valla något mindre. Killarna gnetar på och vinner till slut med jämna siffror. Det känns rätt bra. På den inslagna vägen blir det nykomponerade lag i tredje. Örebro bjuder på lite bra servar och kopplar ett tidigt grepp om setet. Med kämparglöd och aktiv coaching söker vi kontakt och närmar oss bitvis, men det vill sig inte riktigt. Vi ser en hel del bra individuella insatser men lugnet och stabiliteten i laget infinner sig inte och Örebro tar hem fler raddor av poäng. Även om vi tappar tredje ganska klart så finns ändå hoppet om en hård femsetare till slut. Tyvärr släcks det hoppet ganska snart i fjärde som liknar tredje. Men det ser inte ungdomarna som ger sig ut i katakomberna för uppvärmning. De äldre slickar såren, äter lite och laddar om. 

De yngre är laddade och fyllda av tillförsikt efter framgångarna i det senaste sammandraget. Tyvärr har vi drabbats av ett sent återbud då vår naturliga libero under natten insett att han inte är i spelbart skick. På träning jobbar vi hårt på att samtliga spelare ska bli bättre på mottagningsspelet och det ser bättre ut, men det finns ändå viss oro för att att vi ska få liknande problem som i inledningen av säsongen. Det kommer att visa sig att oron är befogad, men också att det ändå blivit mycket bättre och att vi är på rätt väg. Det äldre laget roterar runt i laget och byter både libero och passare till derbyt. Om det är överdriven respekt, nervositet eller överladdning från det yngre laget eller att rutin och funnen stabilitet från det äldre vet jag inte. Men i de första två seten blir det ingenting som liknar tuff match. Båda lagen bjuder på rörighet vid uppställningar men de äldre servar mycket bättre och håller bollen i spel och ger inte de yngre någon chans. De äldre bjuder på ett respektfullt sätt de yngre på sätt att fortsätta lära sig vad det handlar om att spela “riktig” volleyboll. I tredje tar de chansen. Tack vare en bra servestreak tar de ikapp ett underläge och tar till och med ledningen. Det blir en gastkramande avslutning på setet som de yngre till slut tar hem. I fjärde så blir det lite jämnare siffror än i de första två, men inget av laget spelar speciellt bra. De äldre tar ganska enkelt hem matchen. De byter om och bildar sedan stark hejarklack när de yngre ska ta sig an Örebro. 

Juniorerna tar en kortkort paus och laddar snabbt om. Örebro har under sin vila fått in lite ytterligare förstärkning men roterar också runt ordentligt. Med hejarklacken i ryggen istället för på andra sidan nätet repar ungdomarna mod och bjuder upp till mycket bättre spel. Det blir mer av “riktig” volleyboll där lagen vinner bollar tack vare egna slag snarare än motståndarnas misstag. Sakta drar Örebro iväg men en poäng mer här och en poäng mer där. Siffrorna i både första och andra set blir relativt stora men spelmässigt är det skapligt jämt. I tredje skaffar sig våra grabbar en bra start och har länge ledningen. Örebro får steppa upp rejält och det är i slutändan bra spel som fäller avgörandet till deras fördel.

Örebro delar, i form av en godiskartong, ut MVP (Most Valuable Player). För Team Valla belönades Carl, Jonte, Mile och Matti.

Det är generellt muntra killar som tar vägen via Max för en bra tur tillbaka i en hel buss. 

Summeringsmässigt bjuder som vanligt en sådan här resa på en massa lärdomar. Vi har uteslutande väldigt bra killar som bjuder på en proffsig inställning och är positiva, glada och hjälpsamma. Trots busstrul och några domardialoger hör jag inte ett enda försök till att skylla på något som vi själva inte kan påverka. Vi bygger långsiktigt och roterar friskt samt ger samtliga så jämn speltid det går. Vi lär oss mer och mer volleyboll och båda lagen försöker verkligen spela en enkel men riktig volleyboll. På många händer har vi bra toppegenskaper men som lag behöver vi bli bättre och då är det framförallt noggrannhet i mottagningar som behövs. 

Tack, det var jätteroligt! Team Valla/LVC går en ljus tid till mötes!

Efter att ha inlett säsongen med 10 förluster och 1-30 i setskillnad var det inte med några jätteförväntningar vi samlades tidigt på lördagsmorgonen för avfärd till säsongens längsta bortamatch. Men förhoppningarna fanns ändå där. Borde vi inte kunna nypa ett par set till. Det är ju ändå de andra två lagen som kämpar i botten av tabellen. Vi möttes av ett soligt Karlstad (!) och en fin relativt nybyggd hall. Efter att ha kastat i sig lite mat, vevat igång kropparna så startade första matchen mot hemmalaget, uselt. En coachmiss, lite nervositet varvat med bra servar gjorde att matchen startade på riktigt med 1-8 i baken. När vi mot slutet av setet vann några egna bollar och ändå kravlade oss över tvåsiffrig så verkade det som grabbarna vaknade och klev in i andra med förnyade krafter. 

Pang, pang, pang några fina serverar och vaket spel på nät så skaffade vi oss en fin ledning som vi jobbade vidare på. Snart firade vi vår andra setseger någonsin, det kändes som vi vunnit VM-guld och att resan redan var värt mödan. Ett böljande jämt tredje set förlorade vi knappt. Men vi kände att vi var med. Vi fortsatte att rotera runt på spelare på olika positioner. Kortsiktigt är det inte det bästa, men på lång sikt är vi övertygade om att det är rätt. Med den fjärde uppställningen för dagen på banan matade vi på med stabila mottagningar, mycket kämp och att se till att hålla bollen i spel framför att spela vackert eller svårt. Ganska säkert spelar vi hem fjärde set. Återigen firade vi som galningar. Vi laddade på för att för första gången i seriesammanhang spela ett avgörande set. Genomgående fortsatte vi att missa relativt många servar, men den stora skillnaden mot tidigare är att vi missade andra, tredje eller tom fjärde serven, dvs vi vann ett antal egna bollar. Vi missade väldigt få förstaservar! Bra koncentrerade servar mixat med gnetspel och en och annat fint block samt välavvägda anfall gjorde att vi skaffade oss några bollars ledning. Även om det var nagelbitande spännande verkade det som grabbarna var iskalla. Efter varje boll samlades dom och peppade oavsett om det var vinst eller förlust, de som satt på bänken hejade och var 100% med. Välförtjänt drog vi in matchbollen till 15-13 i femte set! Glädjen visste nästan inga gränser. Idrott när det är som bäst om du frågar mig! 

Av bara farten pangade vi hem ett gastkramande förstaset mot Norrköping. Vi tog en stabil ledning och skulle bara cruisa hem setet. Lite hönsgård så blev det överdrivet spännande. Återigen höll grabbarna nerverna i schack och avslutades med en fint pressad spinhoppserv. Resten fortsatte på den inslagna vägen. Vi vann även andra och tredje, tom ganska stabilt. 

Norrköping tränare tackade för matchen och var imponerade över vår inställning. Jag kan bara hålla med, inställningen är väldigt bra. Vi hjälper varandra i med- och motgång. Vi vill hela tiden lära oss. Vi kämpar och sliter och ger oss aldrig. Det som ffa hänt är att lägstanivån höjts. Vi spelar ett enklare och effektivare spel. Vi har också skaffat oss större förståelse för fler delar av spelet och samspelet i volleyboll. Det är inte alltid vackert men en mycket fin bas att bygga vidare från.

Då samtliga 9 spelare alla bidrog på absolut toppnivå till 2 fina lagsegrar har jag medvetet valt att inte peka ut någon specifikt. Alla förtjänar högsta betyg! 

Avslutningsvis vill jag dock skicka ett extra stort tack till Mattis mamma Annika som skjutsade vilket gjorde att vi kunde åka med fullt lag. 

Shit, vilken härlig turnering det blev! Ambitionen var att spela ihop lite grabbar till U16-SM. Med den kort framförhållningen blev det en mix av spelare som har ytterligare år kvar och några som börjar sikta på U18-SM. Vi hade siktat in oss på jämna matcher i grön/blå serie. Tyvärr blev det för få anmälda. Det andra laget i den serien tackade då nej men vi valde att delta i den betydligt tuffare röd/svarta-serien. Även om vi hela tiden jobbar med målsättningen att fokusera på lärande och utveckling snarare än kortsiktiga resultat så är det ju ändå inte skoj att åka på stordäng hela tiden. Men det var väl ändå den risken som vi tog. Dvs, resultatmässigt var allt annat än 8 snabba i förlustset en framgång. 

Men som grabbarna tog vara på dagen! Även om jag nämner en del namn så är lagspelet och det totala uppträdandet idag enastående. Alla ska sträcka på sig och vara stolta. Alex inleder med ett par för honom enkla säkra servar som ändå helt ställer IK Sätra. Vi tar några enkla poäng. Sedan kommer den första magiska händelsen. Ett fint mottag på ett anfall och Alex väljer en snabb utväg som Wille på riktigt bombar ner i golvet. Det var det hittills bästa centeranfallet detta lag lyckats med! Bara några bollar senare får deras och turneringens bästa spiker ett perfekt pass på vår vänstra sida. Blocket hinner inte riktigt täta och han väljer parallellen. Med perfekt träff jublar IK Sätra. Hela hallen väntar på den karaktäristiska golvträffen. Men det finns en spelare som vill något annat. Sixten, som spelar sin första match både som libero och på denna nivå, har läst smashen perfekt. Pang, perfekt i baggern och sakta singlar bollen över i högen av jublande motståndare. Poäng till oss. Via pancakes, block och annat finspel tar vi hem första set. Turneringen är räddad. 

 Med ett halv sets undantag fortsätter vi att spela väldigt bra. Bara något enstaka trassel med uppställningar, generellt fina mottag, blockspelet fortsätter att utvecklas och ffa en underbar fighting spirit. Vi ger oss aldrig. Jag avslutar med en utvecklingdetalj som jag verkligen tycker om. Som lag hittade vi på pike/back spike som ett avlastande och offensivt vapen. Det kan låta enkelt men det kräver att hela laget är med och förstår vad som pågår. Ett sådant spel fungerar inte om man är kvar och spelar skolvolley utan att förstå spelet. Otroligt glädjande. 

På totalen kämpar vi hem tre oavgjorda matcher och förlorar endast en. 

Glada tillrop från Daniel och Stefan som hade förmånen att vara med som ledare!

Det mätbara resultatet var inget vidare. Men ändå helt i linje med förväntningarna. De personliga och utvecklingsmässiga prestationerna var däremot mycket bra. Och över förväntningarna. Mot slutet av säsongen kommer vi att besegra denna typen av motstånd. 

Den kanske viktigaste delen som jag tar med mig och som jag gärna skulle vilja se mycket mer av på träningarna är den extra nivån av koncentration och inställning. Vi blir generellt bättre på match än träning. Jag gillar också den vänliga och hjälpsamma tonen när det rör till sig eller vi gör något misstag. Frånsett en kortare sekvens så servade vi bra. Vi tar dock med skillnaden mellan att serva säkert och serva med koncentration. Det är det senare som är viktigast. Blockspelet var kanske det som förvånade mest ur ett positivt perspektiv. Det vi behöver hem och träna vidare på är framförallt mottagningar, anfallskraft och snabba utvägar. 

Avslutningsvis är jag väldigt glad och tacksam över hur många föräldrar som anmält att de kunde hjälpa till att skjutsa. 

Starkt jobbat grabbar, ni är på rätt väg!