Gemensam bredd mot toppen

Exakt 9.30 på lördagsmorgonen sladdar de sista grabbarna in på Folkungaparkeringen. Tack vare Bosses toppinitiativ att skaffa fram en gemensam halvstor buss till helgens sammandrag i herrarnas division 3 ser vi fram emot en rolig dag tillsammans. Även om det är två lag (benämnda som yngre och äldre med 17 år som ungefärlig delare) som senare kommer att mötas och kämpa om bollar och poäng så är det en förening som agerar ihop. Det kommer visa sig att samtliga sköter sig väldigt bra och tar hand om varandra. Samtidigt som vi langar in väskorna konstaterar chauffören för dagen att det inte är någon brådska, bussen har drabbats av punktering! Ridå ner! Eller? Icke! Bussbolaget lovar fixa och lagen tar sig in i hallen och har lite skoj och håller värmen. Camilla och Örjan från Örebro tackar för information och ber oss att ta det lugnt så löser det sig senare. 

Ganska precis på den utsatta tiden för matchstart angör vi sportpalatset. Det äldre laget, som spelar första matchen, har förberett sig genom att äta i bussen och är redo för att kasta sig ut och sprinta till omklädningsrummet och byta om. På mindre än en halvtimme är de redo för matchstart. Coach Jakob har ett styvt arbete att sätta ihop laget som till stor del består av naturliga centrar men utan självklar libero. Det gör att många får spela på ovana positioner. Nu är detta helt normalt för detta lag och något som på lång sikt främjar förståelsen för spelet volleyboll. Örebro ställer ett starkt lag på fötterna och tar tag i taktpinnen. Våra grabbar ger sig inte och får av och till kontakt men så missar vi återigen några bollar i rad. Vi har svårt att få igång vårt starka centerspel. Till slut rinner det iväg och vi förlorar första set. Känslan från sidan är ändå att vi borde kunna ta detta. Andra set byter lite skepnad. Båda lagen, som bytt många spelare, missar lite för mycket men Team Valla något mindre. Killarna gnetar på och vinner till slut med jämna siffror. Det känns rätt bra. På den inslagna vägen blir det nykomponerade lag i tredje. Örebro bjuder på lite bra servar och kopplar ett tidigt grepp om setet. Med kämparglöd och aktiv coaching söker vi kontakt och närmar oss bitvis, men det vill sig inte riktigt. Vi ser en hel del bra individuella insatser men lugnet och stabiliteten i laget infinner sig inte och Örebro tar hem fler raddor av poäng. Även om vi tappar tredje ganska klart så finns ändå hoppet om en hård femsetare till slut. Tyvärr släcks det hoppet ganska snart i fjärde som liknar tredje. Men det ser inte ungdomarna som ger sig ut i katakomberna för uppvärmning. De äldre slickar såren, äter lite och laddar om. 

De yngre är laddade och fyllda av tillförsikt efter framgångarna i det senaste sammandraget. Tyvärr har vi drabbats av ett sent återbud då vår naturliga libero under natten insett att han inte är i spelbart skick. På träning jobbar vi hårt på att samtliga spelare ska bli bättre på mottagningsspelet och det ser bättre ut, men det finns ändå viss oro för att att vi ska få liknande problem som i inledningen av säsongen. Det kommer att visa sig att oron är befogad, men också att det ändå blivit mycket bättre och att vi är på rätt väg. Det äldre laget roterar runt i laget och byter både libero och passare till derbyt. Om det är överdriven respekt, nervositet eller överladdning från det yngre laget eller att rutin och funnen stabilitet från det äldre vet jag inte. Men i de första två seten blir det ingenting som liknar tuff match. Båda lagen bjuder på rörighet vid uppställningar men de äldre servar mycket bättre och håller bollen i spel och ger inte de yngre någon chans. De äldre bjuder på ett respektfullt sätt de yngre på sätt att fortsätta lära sig vad det handlar om att spela “riktig” volleyboll. I tredje tar de chansen. Tack vare en bra servestreak tar de ikapp ett underläge och tar till och med ledningen. Det blir en gastkramande avslutning på setet som de yngre till slut tar hem. I fjärde så blir det lite jämnare siffror än i de första två, men inget av laget spelar speciellt bra. De äldre tar ganska enkelt hem matchen. De byter om och bildar sedan stark hejarklack när de yngre ska ta sig an Örebro. 

Juniorerna tar en kortkort paus och laddar snabbt om. Örebro har under sin vila fått in lite ytterligare förstärkning men roterar också runt ordentligt. Med hejarklacken i ryggen istället för på andra sidan nätet repar ungdomarna mod och bjuder upp till mycket bättre spel. Det blir mer av “riktig” volleyboll där lagen vinner bollar tack vare egna slag snarare än motståndarnas misstag. Sakta drar Örebro iväg men en poäng mer här och en poäng mer där. Siffrorna i både första och andra set blir relativt stora men spelmässigt är det skapligt jämt. I tredje skaffar sig våra grabbar en bra start och har länge ledningen. Örebro får steppa upp rejält och det är i slutändan bra spel som fäller avgörandet till deras fördel.

Örebro delar, i form av en godiskartong, ut MVP (Most Valuable Player). För Team Valla belönades Carl, Jonte, Mile och Matti.

Det är generellt muntra killar som tar vägen via Max för en bra tur tillbaka i en hel buss. 

Summeringsmässigt bjuder som vanligt en sådan här resa på en massa lärdomar. Vi har uteslutande väldigt bra killar som bjuder på en proffsig inställning och är positiva, glada och hjälpsamma. Trots busstrul och några domardialoger hör jag inte ett enda försök till att skylla på något som vi själva inte kan påverka. Vi bygger långsiktigt och roterar friskt samt ger samtliga så jämn speltid det går. Vi lär oss mer och mer volleyboll och båda lagen försöker verkligen spela en enkel men riktig volleyboll. På många händer har vi bra toppegenskaper men som lag behöver vi bli bättre och då är det framförallt noggrannhet i mottagningar som behövs. 

Tack, det var jätteroligt! Team Valla/LVC går en ljus tid till mötes!